Stranger than Fiction

Helgen är över.
ja vad ska man säga?
Med hets och stress, rastlöshet, utan vattenpass & noggrannhet och med önskan om att vara någon annanstans blir inte resultatet bra...
Imorgon ska jag måla runt skeva tapetkanter, borra nytt, skruva upp, fixa och försöka reparera. Tyvärr klarar jag det inte ens själv. VÄRDO!
Lyse får framtiden fixa. Jag hoppas på dagsljus och sol. (vigårjumotljusaretider)
Arg och ledsen blev jag, säkert för att jag är uppfostrad som en otacksam bortskämd skitunge. Johan lugnar mej och säger att jag inte ska hata på folk.
Hemlisarna kan jag inte begripa. Inte besluten heller. Det gör mej förvirrad. Det känns som för ett år sedan. Tyvärr.
Maten var/är fortfarande för dyr (precis som allt annat), hårgelén också. Och man blir ju tjock av att äta!
Detta är vad jag lärt mej av helgens bravader & 07/08, på den fronten inget nytt. M älskar det. Svårt.
Jag vill acceptera och vara en förstående, fin, snäll, bra tös. En som man kan vara stolt över, titta på och vara nöjd. Såsom för 20 år sedan, då jag oftast stod i något hörn i en alldeles för fin klänning. tyst. fin. bra. duktig. söt. (ensam. obekväm.)
Jag måste lära mej dölja vad jag tänker och känner. Det vore bättre.
Jag var bättre förr.